removeclothes

Vi är fruktansvärt tysta men jag tror att vi båda förstår

Kategori: Sånt fint jag skriver

 
 
 
Jag har alltid saknat dig.
Du fanns när du inte fanns.
Sen såg jag dig där med ditt lockiga hår.
Och sedan dess vet jag inte om det är bra eller dåligt jag mår.
Mina sinnen behöver få uppleva dig.
Så snälla väck modet i mig.
Jag är bara en av alla.
Jag är bara en av få.
Men jag hoppas att det är just mig som du tänker på.
Flera gånger per dag hoppas jag att vi tänker lika.
Men tystnaden har tagit över. 
Jag vågar inte säga orden jag behöver.
Min största rädsla just nu är du.
Jag är rädd för dig.
Är du rädd för mig?
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: