removeclothes

I swag it out, forgive me

Kategori: Jasmin

 I alla dessa år, alltså hela mitt liv, har jag ständigt känt mig en bit bortom de andras perspektiv och dimension. Mer annorlunda än bara "annorlunda". Kampen om att alltid försöka klicka med alla, skratta åt allt och bli taggad på sånt som borde vara superkul. Tvingat mig själv umgås, fara och flänga. Blivit helt utmattad, glömsk och ledsen. Överanalyserat sönder varje handling eller mening. Älskat att vara ensam, hatat att vara själv. Vart super social men ack så blyg. Blivit extremt berörd av musik, dans, teater och film. Hört att jag är dramaqueen, töntig, tråkig, mystisk, drömsk.. Känt ett ständigt behov av utmaningar, kreativitet, ensamhet, aktivitet, mat, att få klicka djupt med människor och av  både psykisk och fysisk beröring. Mycket är positivt men inte alltid varit. De blir ju vad man gör det till. Det har faktiskt varit jobbigt. Riktigt jävla jobbigt, och då handlar de mest om de utanförskap jag både hamnat och satt mig själv i, speciellt förr när jag var yngre. Men med åren har jag på engen hand utan denna vetskap, lärt mig att inte skydda mig, utan visa upp mig. Detta är jag. Jag är känslig och speciell. Jag behöver mina grejer, göra mina saker. Men det är inte fören nu när jag kom i kontakt med detta som de slog mig att det faktiskt finns ett namn på denna "särbegåvning".. ja kalla va de nu ni vill! Det kändes läskigt, för jag vet att jag "har" de,  för de slog helt omkull  mig när jag läste om de. Men vilken lättnad, och så fin jag faktiskt är. Läs själva, länken nedanför bilden på mig.
 
Jag hoppas ni blir inspirerade av min blogg, för jag tycker väldigt mycket om att uttrycka mig i skrift precis som i tal och handling. Jag bjuder gärna på mig själv på olika sätt, detta är ett av mina sätt!
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: