removeclothes

Vargarna väntar överallt

Kategori: Jasmin

 
I ärlighetens namn är jag alltid ärlig. Nej, det är väl klart att en vit lögn slinker ur när det behövs men annars, ja. Viljan att göra andra människor glada och bekväma är något jag genuint tycker om. Att ge en ärlig komplemang verbalt som först slår mina tankar är ändå lite av min natur att utföra. Varför ska det stanna där inne, när personen framför borde få veta vilka fina fläter just han har idag. Men att göra människor obekväma kan vara minst lika viktigt, och jag tror jag är bra på de båda. Att göra det obekvämt för människor kan vara deras medicin från mig. Och jag känner ofta på mig att de var något bra, även om reaktionen var knepig. En ärlig kommentar eller handling från mig kan vara att bjuda på mig själv, lätta upp stämingen, "rädda någon annan", en åsikt, en stark känsla som vill ut.. osv ni fattar. Problemet är att jag har svårt att hålla för mycket kvar inom mig. Att säga något för att en eller flera personer ska bli obekväma behöver inte alls vara en negativt laddad kommentar, snarare tvärt om! Jag är väldigt lite negativ av mig för det första! Obekväm stämning kanske är fel ord förresten, men att vara ärlig på så vis att det som förväntades av dig inte hände. Typ någon bjuder dig på mat ,och du kan erkänna på ett snällt sätt direkt att du inte alls tyckte om det och att du inte alls menar något illa med det! För varför ska man inte kunna säga det? Eller säga att någon är skitsnygg idag, även om du knappt känner människan.
 
Jag uppskattar även att få bli införd i en bekväm filt av dig. Men var ärlig, om du inte känner mig och vet precis vilket tillfälle den där vita lögnen passar mig bäst. Gör mig obekväm, utmana mig men acceptera också mitt ärliga "nej" eller "sluta". Men gör mig för hela friden obekväm ibland! Slå mig med häpnad. Säg något ärlig härligt. Gör mig generad, fråga mig det mest bisarra. Vi kan skratta åt det. Vi kan dela det mest seriösa tankarna. Vad man borde och inte borde säga är irrelevant, så länge man inte sårar någon medvetet. Jag är en väldigt ärlig och spontant kommenterande människa utan för mycket kunskaper inom ramen av det "sociala spelet". Jag går mer på känsla än efter regler helt ekelt. Ändå trots det, har jag många gånger fått höra att jag är en väldigt omtänksam och enormt trevlig person. Ni ser, låt oss ärliga bli fler!
 
Nu ska jag vara ärlig.
 
Jag är fruktansvärt stolt över mig. Jag är så glad att jag är jag. Jag är så jävla glad att jag har människor jag verkligen tycker om runt omkring mig och att det tycker om mig. Jag har träffat så mycket intressanta människor på senaste tiden, det finns två väldigt speciella. Men de två är på olika sätt, fast ändå lika. Har ni känt den känslan, när man träffar en person och trots att ditt pussel är så avancerat faller alla bitar så lätt på plats. Så naturligt. Plötsligt och snabbt vill du göra massor med just den personen. Uppleva busigheter tillsammans. Dela känslor och sinnen medans ni ler mot varann och bara vet. Att bara veta. Bara förstå. När man tyst kan umgås är ord överflödiga. Man umgås och kommunicerar ju lika bra ändå. Gör inte som Pocahontas gjorde, låt inte skeppet med den speciella fara iväg mot horisonten och kanske försvinna. Följ efter, våga chansa även om det är en helt ny värld. Den nya världen kanske är just din. Jag tror inte på att ge upp saker bara för att det inte funkat innan. Jag har aldrig haft speciellt mycket tur i varken vänskap eller kärlekrelationer. Men jag vet att jag är värd båda, jag vill ha båda. Jag har det ena. Jag jagar inte, jag bara är. Vilken tur att det finns fler som bara är. Så kan vi "vara" tillsammans. 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: